Nej!
Nej, jag vill inte!

Orden studsar mellan väggarna.
Likt en ping-pongboll på villovägar.
Ljudet lite metalliskt.

Två par starka händer som trycker ner.
Håller fast.
Drar isär.

Då spricker hjärtat.
Blodet pumpar ut och sprids över det vita tyget.
Det röda växer, som en blomma som vecklar ut sina
kronblad.
Blodet blandas med tårar och den mörkröda färgen ljusnar.

Långt där under revbensbågen, djupt där inne
finns det.
Knappnålsstort.
Oönskat.

Varma, mjuka händer får ljuset att bli svart.
Mörkret ersätts av det skarpa ljusa.
Obarmhärtigt.
Oundvikligt.
Nödvändigt.
Ändå smärtsamt.

Nyckeln till friheten ligger i handen.
Den har ett gyllene skimmer, nästan som guld.
Lättnad.
Barmhärtighet.
Kravlöshet.

Hjärtat är helt men valken finns där.
Likt ett sönderslaget krus som någon
har lagat.
Pressat ihop de skrovliga kanterna
tills det är brukbart igen.

Ibland värker skarven i hjärtat.
Bultar och pulserar.
Som om det vore förbjudet att glömma.
Då blir luften svår att andas.
Det tjocka, trögflytande väller in.
Obarmhärtigt och lungorna arbetar febrilt.

Tills det skingras och luften är klar och ren igen.