Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
gillar fortfarande att skriva mej själv som två personer,vilket jag gjort innan.


Vet att jag svälter den lilla flickan.

Här står vi igen,
jag och den lilla flickan inom mej.
Jag i stora kläder,
hon i en rosa klänning.
Jag som ett fetto,
hon som ett skellett.

Hon skriker,
efter mat.
Jag försöker lugna henne,
säga att allt är okej.
Men jag ljuger för oss båda.

Jag vet att jag svälter mitt inre barn.

Men jag vill bli vacker,
som de andra.

Låt mej bara gå ner lite till,
bara lite smalare.
Som (de).


Fri vers av Smuurfenn
Läst 226 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-04-29 20:57



Bookmark and Share

  kaosflicka
Gillar att din benämning; lilla barnet inom mig.
Det skapar på något vis en helt annan ömhet, en helt annan känsla i dikten, än om du gjort som så många och bytt ut barnet mot "ana".
Himla bra, och stor applåd för dig!
2010-05-16

  Anna*
Vet du, jag har varit där och kan inte säga att jag ger mitt inre barn allt vad hon behöver ännu ... men att svälta är inte bra vare sig för dig eller ditt inre barn. Du är värdefull och behöver näring för att må bra både fysiskt och psykiskt. Oavsett vad det är som orsakat självskadebeteendet så är det dags för dig att se till att det/de personerna inte får fortsätta skada dig. Du kan välja att ge dig själv det som är gott och bra för dig. Jag vet att det är tufft, men jag vet också att det går. Jag ska stå bredvid och uppmuntra för allt vad jag är värd! Kramar om (om du vill det)
2010-05-03
  > Nästa text
< Föregående

Smuurfenn
Smuurfenn