Det är ingenting att ta på. Konkret.
Ingen att röra vid som känns.
Och jag blir kär i ett äventyr.
Snart vänder det. Snart hittar energin en riktlinje.
Jag kan ge mig hän till vemsomhelst fast helst inte nån som vilken som.
Suddiga misstankar om saker som bara kanske finns. Saker som bara nästan känns. Så jag blir konstig i din närvaro.
För tillfället finns det i alla fall en du att tala om. Dock inte Min.
Så skakar jag på huvudet med blicken ner i golvet. Som för att intala alla om att jag inte vet vad jag gör. För det gör jag inte. Jag gör ingenting. Åt saken, åt känslan. Är det värt risken. Ta dricksen och tippa rå.

Jag gillar inte att vara kär i dig. I någon alls. Sa jag att jag var det eller?
Skaka mitt huvud och talar om dig. igen.