Tiden stannar,
en kall kår längst min ryggrag,
en flackande blick,
ett illamående som tränger sig på.

Handfallen stod jag inför ett faktum
jag aldrig någonsin behövt överväga innan.

Ett val som för mig varit så främmande,
så otänkbart att det inte ens
fått en gnutta av utrymme bland mina tankar.

Men så, utan någon som helst förvarning,
dök tanken upp. Jag övervägde den noggrant.
Vägde för- och nackdelar mot varandra.

Under ett kort ögonblick
kände jag att det nog inte var så farligt,
att det antagligen skulle kännas mycket bättre
om jag faktiskt gjorde det.

Vid ungefär samma stund som beslutet var taget
kände jag hur verkligheten omfamnade mig.
Talade mig till rätta,
fick mig att inse att jag höll på att begå ett
fruktansvärt misstag.

Med verklighetens hand i min
och frisk luft i mina lungor,
insåg jag att det finns andra vägar att gå.