aldrig skall vi segla på öppet hav
inför vidder av skum och ljus
skälvande seglen stammar
dragande mast och bog
där evighet väntar

när jag seglar efter solens värme
är jag vind hastig längtan

samla i min hand
de virvlande strömmar som bryter
mot ländernas kroppar
där jag navigerar efter mina inre linjer
andens konturer

stryk flagg
i kvav jag längtar undergå
sänk mig neder med tyngd

där andas jag ej
i vatten
som sluter min rörelse tätt intill
är bottens grund

vilar där den tid jag flöt
är ovanför
mina moln av regn

där jag lämnat avtryck i allt det vita

där spårar du min rörelse

närvaro jag lämnat dig

*

längtans blåa blomma har jag undertryckt
förbränt var fiber renad från varje droppe av eld
som skänkt lyster åt kronblad och doft