Det är något melankoliskt romantiskt med en regnig vårkväll på Gullmarsplan.
Coffe skylten på Daisys som hänger lite snett, asfalten som är färgad kolasvart av regnet. Folk som springer hand i hand mot bussar redan parkerade vid hållplatserna och ensamma vilsna själar som står i väntan på bussen; småhuttrande i kylan men glada över tanken på det varma hem som väntar. Norrut lyser stadens lampor upp den molntunga himlen som vittne till den febrila aktivitet som pågår även om regndropparna fortfarande faller. Någonstans vittnar regnet om bortblåsta bekymmer, dränkta i alkolhol och cigarettrök.

Stadens smuts och doft av avgaser byts ut mot lukten av nyfallet regn.