Ta min hand när vi går över vägen lilla vän.
Skrubbsår på knät.
Jag blåser och plåstrar om.
Du vaknar om natten och är rädd.
Kom, lägg dig nära mig, jag håller om dig.

Läppen darrar och du gråter.
Jag tar upp dig i min famn
och stryker dig över ryggen.

Du visar mig en huvudfoting.
Det är den finaste teckning jag sett.
Sätter in den i pärmen som ett minne.

Du är längre än mig, jag når dig till axeln.
Tittar på mig och säger, lugn, det ordnar sig.
Du har ditt liv, jag finns alldelses bredvid.

Kvar finns smultrondoft och barfotaår.
I spegeln ser jag på mitt ansikte.
Ser hur det åldrats i takt med dina årsvarv.

Men jag känner ändå,
du tycker om min bakgrundsnärvaro.
Jag känner mig älskad och behövd!