Jag står i duschen,
jag hör de igen.
De står där och skriker,
det skaver i öronen.
Deras,
öronbedövande,
genomträngande skrik.

Jag är värdelös.

Du springer till mig,
kramar mej hårt,
''varför gråter du gumman?''

Jag vet inte.

Du tröstar,
kramar,
ger goda ord.
Jag frågar,
varför du är så långt bort,
jag kan inte nå dej.

''Men lilla gumman,jag står ju precis jämte dej''

Nej det gör du inte.
Du är långt långt bort..




De skriker i mina väggar,
de skriker höga
öronbedövande
genomträngande
ljud.
Fula ord,
men sanna.

Jag är nog trots allt värdelös.