Jag vet inte vad som händer längre,
jag försvinner.
In i skriken,
in i väggarna.

Mitt jag tonas,
sakta,
bort.

Hjärtat slår saktare,
o saktare.

Paniken,
skriken,
växer.

Jag försvinner in i dimman,
och jag vet inte längre.

Har jag nånsin vetat?













Varför man fortsätter andas.