När solen slutligen gick ner över hustaken i läggenhetsområdet hade han fortfarande inte svarat på hennes fråga. Stämde det då? Hade han någon annan? Eller skulle han bara vissa sig vara en till i raden av alla dem kräk hon tidigare träffat. Hon ville så gärna att han skulle vara den rätta, men som sagt så va han en man med många alternativ. Varför skulle han älska mig? Va kunde han möjligen se hos mig?
Varför är hon så tyst? Hon brukar ju alltid vara så himla glad när jag kommer över såhär. Men nu sitter hon bara där tyst, nästan oförmögen att prata. Hon gör honom så galen. Men inte för att hon är så tyst, utan för att hon är så vacker. Läppar röda som rosenblad och lena som silke.
Hennes hår lika mörkt som nattens mörkaste timme och vågigt likt havet under en kall, mörk storm. Och hennes ögon… hennes ögon är den vackraste spegel han någonsin skådat, han skulle kunna ge vad som helst bara för att få ligga ner och se in i dom ögonen för alltid. Dem var dem ända ögonen han någonsin känt sig älskad i. Trots det… trots allt det, så ser hon så ledsen ut.
Han måste ju ha någon annan, hela han skriker ju om något oroligt eller tragiskt som han vill men inte vågar berätta. Hon känner hur tåren börjar ta form i sitt öga och ser på honom att han bara blir mer och mer orolig. Och tankarna kommer åter krypandes upp i hennes huvud.
Hur skulle han någonsin kunna älska någon som mig? Med hans långa svarta hår,
Med hans perfekta läppar och sen hans djupa ögon. Han skulle kunna få vem han vill. Herregud, dom ögonen.
Så brister hennes försvar helt när han säger:
– Hörru, har det hänt något eller? Du ser så ledsen ut?
Hon börjar gråta. Ostoppbart och oändligt med tårar väller ner från hennes kinder. Hon kastar sig ner bredvid honom i sängen och borrar ner huvudet i kudden och skriker!
– säg det! Säg det bara! Säg att det är slut!
Han ryggar tillbaks, skockad över den plötsliga händelsen men lyckas ändå ta sig samman och säga:
- varför skulle jag säga det?
- Varför? Lyckas hon få ur sig mellan tårarna.
Va han helt enkelt bara en till i raden av idioter som bara velat ”känna” henne. Men vilken anledning han än skulle säga så skulle hon inte godkänna den. Hon var så arg, och samtidigt så ledsen.
– Ja? varför skulle jag säga nåt sånt? Varför skulle jag inte vilja ha dig? Frågar han igen.
– Varför? Tror du jag är blind! Jag såg er!
Han ryggar igen, men nu mer av förundran än rädsla.
– va? Jag förstår inte, vad då såg er?
– Men är du dum eller?
Hon reser på sig och kastar iväg kudden med oanad kraft så spegeln på dörren in till rummet faller i golvet och går i tusen bitar mot det hårda trägolvet. Så ställer hon sig mitt i mot honom, och först ser det ut som om hon tänker slå honom men hon bryter bara ihop igen och sätter sig ner på golvet mitt i allt de krossade glaset.
– igår, så gick jag hem till dig. Hade tänkt överraska dig, jag såg er. Ni satt på din säng och ni kysstes, jag såg er.
Hon gråter. Och han sjunker också ner på golvet och sätter sig mitt i mot henne.
Så sitter dem där, tittar på varandra. Och han mins när han hade givit henne den spegeln, så hon kunde se hur vacker hon var. Den spegel som nu låg i tusen bitar på golvet. Han tog upp en bit, tittar på den.
- Men hur kan du ha sätt mig när jag inte ens var hemma?
Det vart tyst i rummet. Hon satt bara och stirrade på honom.
– ja? Jag sa ju att jag gick över då? Lyckades hon slutligen få ur sig.
Han suckade och log sedan till.
– jag sa ju det till dig i förgår. ”Jag kommer inte va hemma imorgon efter som min tvilling bror kommer och ska sova där med sin flickvän. Och jag vill inte vara i vägen för något då, eller behöva bevittna något heller ”. Hade du glömt det?
Det vart tyst i rummet. Hon med tårar ner över kinderna och han lika så.
Hon hade helt glömt bort det, hon hade helt glömt bort att hon själv av misstag tagit fel en gång och till och med kysst fel en gång, minns också hur dem båda hade skrattat åt det efter hon insett att hon tagit fel. Dem var minst sagt otroligt lika, och det enda som kunde skilja dom ifrån varandra var valet av intresse och ibland kläderna. Därför såg dem oftast till att ha så olika kläder som möjligt, så om den ena tog vit tog den andre svart ungefär.
– så? Du har ingen annan?
– Klart jag inte har, att du en kunde tänka något sånt om mig. Jag älskar dig, dig och ingen annan.
Hon ler och kastar sig sedan över honom mitt i allt glas. Kysser honom, omfamnar honom, allt som kärlek i sin finaste prakt innebär. Sen låg dem bara där pratandes, skrattandes. Så säger hon det:
– jag är så lycklig, så lycklig att du bara är min. och för varje dag som går med dig vid min sida så är det den lyckligaste dag i mitt liv. Jag älskar dig.
– Måste bli många dagar då. Säger han, och båda börjar skratta igen.
Jag älskar dig också, och jag kommer alltid att göra det, alltid.

– Sökandet efter smittaren i smittnings olycka i Norrtälje lades idag ner p.g.a. För lite information och bevis för polisen att gå på. Det var alltså för nästan en vecka sedan som troligtvis en lastbils förare tappade kontrollen över sin last bil och mejade ner en buss samt en annan person bil. Alla som befann sig i bussen lyckades komma undan med lindriga skador till skillnad från dom i person bilen där en ung flicka omkom på plats trots en heroiskt insatts av en annan passagerare i bilen, en ung man. Som överlevde även han med bara några lindriga skador, medans den tredje personen i bilen nu vårdas på intensiv vård men har troligtvis inte mycket tid kvar heller efter en kraftig bukskada. Och det var allt för dagen nyheter, nu över till sporten.
– Tackar för det. Zlatan har nu kommit tillbaks efter…