På gränsen till galenskap och besatthet

balanserar jag.

Det är ju vackrast där.

Jag tror att jag är en lysande balanskonstnär

men jag undrar

om jag kommer att märka när jag har gått över gränsen

och inte alls balanserar lätt och elegant längre

utan irrar i mörkret med tunnelseende

tills jag går rakt in i stenhård betongbesvikelse

På gränsen till galenskap och besatthet

något slags själens anorexi

där man ser sig i spegeln och ser sig stark med full kontroll

På gränsen till galenskap och besatthet

en hjärtats hybris

där man tror sig kunna hantera

balansera, jonglera

orkestrera

parera

som om man skulle kunna styra en storm med händerna

och det finns en logik här

Det är ju precis på den gränsen

Passionens högsta och vildaste topp

som man har kärlekens fulla kraft koncentrerad

Kärleken som övervinner allt

och man är starkast

precis innan man slits i stycken