när tystnaden lägger sig
och inget har blivit sagt
dina trötta axlar lutar
övergivet mot väggen
och blicken blir tom och stilla

det är då jag undrar
vad det är som döljer sig
som inte släpps ut
när du blundar
och slutar andas

är det lättnaden
som lämnar huden
en lugnare rytm
när den domnar
långt efteråt

är det försent
att försöka berätta
alla de där orden
med din egen röst
den som viskar

"Jag ångrar mig,
men nu är det försent."