Spelar melankoliska melodier
Ensam
På min låtsasflygel
Uppradade färgfotografier
Och jag skriver dina namn
I varje hörn av ramarna
Som presenterar vårt liv
I samma falska form
Som mitt piano


Och varenda ton jag spelar
Ja, det skär in i nerverna
Skapar frågor jag inte vill tänka
Och bryter tystnader som skräms
För mitt huvud kan inte nå ljus
Krossar lampor
Förstör väggar och golv
Och tiden rasar samman



För du vet
(nej, ingen vet)



Jag är vaken
Alltid, instängd
Men missar ändå allt.



© Evelyn Gebirge