Jag drömde att jag stod under kunskapens träd

där ormen väste varnande och Eva själv var med.

I handen höll hon fram en härligt mogen frukt

som tände min aptit med ljuvlig färg och lukt.

"Tag dig ett bett!", sa Eva och jag var inte sen

att sänka mina tänder djupt i den skönas ben.

Då blev det fart på ormen vars oväntade svar

blev en replik till Eva: "Kom käraste, vi drar!"

Själv sjönk jag ner i gräset och grät. Ty allt jag fått

var minnet av ett lårben och en rutten äppelskrott.