Frukta mig, med allt som du önskat
närmare än så kommer vi väl aldrig
det är konstant, uppvaknandet
att ständigt ruskas i liv

Låt oss kalla det att vakna av sitt eget hjärta
när det med envishet vill slå ur bröstet
låt oss säga att såren läkte snett
tvärs igenom revbenen och ut

Har du besvärat önskat att det skulle sett annorlunda ut
lutat dig mot väggen, tagit ett vibrerande andetag
bävande fruktat the never ending fear
men trots allt är det just det

Det vaga medvetandet, om att du inget annat vill ha
än just det tröttsamma uppvaknadet varje morgon
att inse jag kommer aldrig älska någon
såsom jag älskar honom

För helt ärligt,

Jag skulle helst av allt leva såhär för evigt
att ständigt ruskas i liv - låt oss kalla det att vakna av sitt eget hjärta.