Att sitta. Känna mörkret omringa en, hur det tar tag om en, rycker i själen.

En hård knut bildas i magen. Kan man känna såhär? Är det ens mänskligt?
Jag vet inte vad jag ska känna längre, vad jag ska veta, vad jag ska tro...

Ensam i mörkret tänker jag, tänker för mycket, tänker för lite, försvinner i mitt eget sinne, går vilse bland mina tankar, känner vid dem och undrar varför de är så mörka.

Mörka tvivel har erövrat mitt sinne, min själ... Hjälp mig få bort dem... Snabbt... Innan min själ blivit slukad och allt som finns kvar är ett tomt leende skal.

Allt som kvarstår är denna slutgiltiga fråga.

Kan jag lita på dig?...