Det finns ett rike i den dunkla skogens mitt,
där man kan se myggors dans längs klena ben.
Solen strilar här och där, ner,  i det mättade.

Tystnaden dunsar lyhörd och söker källan till
det transparenta tillstånd som håller om och
greppar med bestämdhet.

Skogen är en famn av tillit som låter ögat skåda
den villkorslösa stumhet som bär på sitt alldeles
egna tilltal.

Det finns en sång i detta rike som man kan sjunga
som man vill. Det finns en öppen scen som söker 
dem som längtar efter mer.

En del söker livets under och en stund av glömska
och skogens rike kan vara en vild ridå, som får en
människa att röra sig som en fjäder i vinden.

Så händer det sig i skogens rike att lyckosamma
stunder växer till sig likt livets frö, det starka som
inte väjer.