Tänk när allt var en flykt, en fäktkammare i
livets krig
Ingen förstod,
ett sorgens leende var aldrig skäl nog
Tänk när du var så dömande, allt det där du
ville säga, men inte sa
Allt det där vi gjorde som ingen såg
jag tänker på våra vingar vi byggde, de där
vinterfärgade, lätta som bomull
De som tog oss till vår måne
den där jag ville äga för mig själv
Jag lovade att dela den med dig, de ord
som ingen hörde
Jag tänker på min egen sökan,
den som tog sån där evig tid
Jag undrar nu allt du gjorde
om det var av mening att såra min sökande själ
Jag känner mig så liten på jorden,
den där dan då jag viskade de gåtfulla orden