Huvudvärken pulserar i tinningarna.
En brännande känsla.
Som ett tryck över bröstet.
Allting tar över, allt jag skulle undvika, det tränger sig på.

Sneda blickar mot vassa föremål.
Låter huvudvärken bero.
Små ryckningar i fingrarna.
Det kliar i kroppen, vill ge vika, föda de fördomsfulla.

Söker smärtan självmant.
Skadar på nya, osynliga, vis.
Men huvudvärken sitter kvar.
Det skaver, sliter och sticker till, jag vill härifrån.

Begravs levande i mörkret.
Det tränger sig på.
Mitt på ljusa dagen.
Och här finns det ingen återvändo, det finns för många sätt.

Att gå till väga är värst.
Det svider av att tänka.
Det vassa faller till golvet.
Jag tänker inte ge vika igen, jag tänker hålla mig ifrån.

Jag kommer att begravas tillslut.
Huvudvärken allt starkare för varje gång.
Mörkret tränger på mer och mer.
För när det väl inträffar blir det min sista dag, min dödsdom.