När solen träffar knoppen
blir blomman varm om hela kroppen.

Öppnar sig sakta för det som värmer.
Viskar lågt om att få komma närmre.

Sträcker på sig, visar sina blad.
Är helt öppnen för solen, varje dag.

En dag var stora gråa moln mellan min sol o jag.
Blomman krymper ihop, men väntar varje dag

När den bitande vinterkylan frostar blommans blad,
förstod hon att hon väntade förgäves dag efter dag.

Hennes liv hade varit byggd på falsk tro,
nu påväg mot blommornas himmel, över en bro

Livet tog slut men själen lever kvar,
för att se upprepningar av allt som var.