Det fanns en tid då vi gick hand i hand och sjöng om solbrända ben

Då vi böjde oss av skratt utan någon som helst anledning

Du viskade i mitt öra om pojken med leendet

En hemlighet som var förseglat till döden

Bindande

Uteslutande

Vi var universums mitt

Därifrån omfattande och evigt

Det fanns ett band mellan oss som gav oss denna mystiska kraft

Vi... vi kallade det telepati

Men så började vi spela i varsin stämma

Vi hittade varsin tempo

Du i allegretto och jag i adantio

Pojkens leende började sakta flagna

Och visioner om butiken med de rosa knopparna sablades ned

Allt flyter...

Det är inte enbart korpulenta medelålders män

Och till denna dag då himlen ovan mig börjar mulna

Sluter jag mina ögon för att göra en tidsresa tillbaka till de autentiska skratten