Toalettlåsmuseet håller öppet emellanåt, särskilt när ingen är där. Här får vi stifta bekantskap med såväl haspar och reglar som vanliga vridbara lås. Vissa varianter består av vattenkranar eller spolknappar. Tvåtusen sorter sitter inmonterade i spånskivor som kan nås från båda håll. Dörrar har de bedömt som för utrymmeskrävande - bättre att kunna se så många lås som möjligt. Nycklar finns till några få, hängades i resårband. De allra modernaste toalettlåsen funkar t o m med kort. Vi ber om att få ett kort, men väktaren missförstår oss - påpekar hur fotografering är otillåten. De flesta bland objekten är dessutom inställda på automatik, så att vi ska få en naturlig tidsuppfattning hur de går från vitt till rött, och från rött till vitt på nytt. Vissa får vi fingra med på egen hand, eller hyra en fjärrkontroll. En herre begår misstaget att låsa in sig bakom en vidöppen spånskiva. Det visar sig vara en för damer, så herren blir tvungen att betala åtskilliga entréavgifter i böter. Vi bevittnar hur herren slukas upp helt och hållet av sin privata föreställning. Kanhända skulle han till något konstmuseum istället? Somliga lås går från grönt till orange till grönt igen. Är det de irlänska eller mexikanska? Det allra unikaste toalettlåset vi någonsin sett består av en orm som slår knut på sig själv. Måhända är rosen eller ostronet som sluter sig och öppnar sig lika unika? Överfulla av intryck går vi sjögång, yra av alla onödiga aspekter. Bakom låsen finns inga toaletter, allra minst för museibesökarna. Toaletten återfinns vid entrén en trappa ner. Där står många fler intresserade besökare än uppe i utställningshallarna.