Vi lovade varann-att vi alltid skulle vara vänner,
men nu känns det som om vi glider isär.

Alla minnen,
alla dagar,
alla sekunder med dej.

Alla skratt,
alla leénden,
alla tårar med dej.

Alla ord,
alla meningar,
alla känslor med dej.

När du höll min hand,
när vi skrek tillsammmans,
när vi skrattade med varandra/åt varandra,
alla gånger jag gråtit i din famn,
och du i min.

Kommer ihåg midsommar 2008,
allt var en ända dans.
Jag ville aldrig släppa dej,
ha dej hos mej föralltid,

men nu känns det som du glömmer allt.