Hemma i Solna har ingenting förändrats. Som om det ens var möjligt.
Portkoderna slutar fungera efter 21.00 och jag orkar mig knappt ut ur mitt egna rum.

Läser texter för dig om någon som vågat tro på de eviga kärleken. Du fnyser och kallar det naivt.
Var det inte du som förut gav allt det här en chans? Nu fem dagar senare känns allt bara stelt&konstigt&du frågar vad som är fel.
Ingenting är fel; jag hittar bara inte orden och du verkar svälja dina.