Älskling.. Förlåt mig..
Du!!? Det blev lite sent. Det var inte meningen.
Jag lovar att skärpa mig..
Du!! Ska vi hitta på någonting bara du och jag i morgon..
Ber morsan ta barnen… Duuu… (lägger huvudet på sned)
Du har rätt.. det har blivit mycket på sista tiden…
Nu blir det en vit period.. länge stumpan.. Hela sommaren.
Det är snart semester.. Vad ska vi hitta på?
Stugan? Ungarna skulle tycka det vore kul…

Det planerades. Hjärtat försökte hoppas..
Han är nykter… tredje dagen nu.. tredje.. fjärde.. sjunde…
Han kanske ändå menade det… Denna gång..
Dom små ilningarna i magen.. av förväntan.. Det killades.
Du kom bakifrån och la dina armar omkring mig..
Borrade in dig i min nacke.. Det kändes som då förr..
Då när allting var bra. Innan det här började…

När började det förresten? Kommer inte ihåg.
Det kom smygande som en lömsk tjuv. Dräpare..
Som den svartaste lieman om natten…

Det kändes bra..
Omfamningen som jag tog emot med hjärtat
Inte helt, men till en del.
3 veckor har gått.. fem veckor… sju…
Snart åker vi. Alldeles snart! Vi är en familj.
En normal familj.
Vi ska åka på semester. Allting är packat.
Barnen är förväntansfulla.

Orden ekar i huvudet…

Jag har ju gjort som du velat..
Inte en droppe på två månader.
Några öl är jag väl värd.
Det unnar du väl mig?

Jag packar upp…