Harry Martinson skrev i Nässlorna blomma
att Klara dog i unga år
på Norda gård i början av 1900-talet.
Han skrev att hon drabbades av
dödens värsta bödelshugg,
blodstörtningen.

Jag fick det i nov 2009.
Näsan blödde ymnigt
och jag fick inte stopp på det.
Kördes till akuten,
blodtryck 210/145!

Medicin drog ner trycket
och det slutade blöda.

Sedan två dygn fram och tillbaka
på natten mellan hemmet
och akuten.
Blödde ner lite överallt.

Till sist fick de täppa till med ballonger
i svalg och näsgångar
och jag blev inlagd med dropp.

Hade jag levt för hundra år sen
så hade jag dött liksom Klara.

Jag trodde att jag inte var rädd
för döden.
Men när den knackade på
så var det andra känslor
det kan jag lova!

Den värsta känslan var
den totala ensamheten
och utlämnandet.
Ingen kunde jag ta i hand
som följde med.

Ensam skulle jag gå
det helt okända
till mötes...