stigen mot ljuset är lång,
ja gråter ut mina ord i takt med en bekant sång,
jag är mörkrets barn,
ja leker med många solar men lyckas aldrig tända någon eld,
jag drömmer om hon med fotogen som sätter mitt hjärta i brand,
men istället gömmer jag mej i öken å dricker sand,
jag samlar på nöd rimm,
jag sjunker till botten om igen,
ett skäppsbrott utan puls,
mitt hjärta är inlåst,
mina ord sjunger ut sorg i varje andetag,
mina ord gör ingen gott,
det är mina sår som kärleken sått,
kan någon förstå mina ord,
kan någon förstå ordet smärta,
hur lever dom döda,
hur dör dom levande,
med ett rakblad mellan mina fingrar,
mitt golv färgas rött, färgas svart,
mina ord blöder ut över kaklet,
jag vaknar igen som alltid,
mina drömmar dödar mej å mitt vaknande våldtar mej, minnen skär djupare å vassare än bladet, medicinerna gör mej inte något gott, alla får skörda det dom sått,
mina sammanhang handlar om smärta å drömmar som sinar genom mitt rinnande timglas ut genom min bok som är fylld med sand. mina ord är bara ord,
mitt blod är bara blod,
å min smärta är bara smärta,
mitt hjärta är bara mitt hjärta,
snälla sluta slå, sluta slå,
låt mej gå, låt mej gå....