jag tänker mig att det är ett karaktärsdrag... och försöker få det till något positivt...
vevar runt med blinkers och skälmska anspelningar somom det var drömstoft inunder ögonlockets tyngd som nötte ner allt som brinner...
kanske lusten att jävlas var spetsig tunga mot gommen och tsktsk! med tänderna anfallandes mot huden... hur allting rodnar
plötsligheten i andetagen, kvickheten i rörelser mellan händer som griper om, förväntan i en suck... längtans bristningsgräns och tyngden, som rör sig långsamt genom rummet... snabba lätta vingslag
kroppars dans mot väggens oeftergivlighet skuggorna löper tafatt inuti varandras tömda lungor... möter rodnanden vid kindbensglöd och sträckta halsar...
hur foten vrider sig närmare intill bålen skiftar lutning och vidrör innerligheten angränsar tändningspunkter och det stramar... i venernas seglande åderförslutningar... skummet över horisonternas livslinjer genom ett väsen som tonar en sång... brister ut i jubelrop...
läpparna lämnas, är lätt åtskilda. smeker huden skoningslöst närmare lämnar ett avtryck i själen och bjuder att mötas naknare ännu, närmare ännu - varsammare...

för ivrigt och inget är längre som förut...