Vi sprang du och jag.
Genom allt.
Förbi alla.
Det fortaste vi kunde.
Bort ifrån allt.
I hopp om att nå det nya.
Ingen av oss vände sig om.
Vi visste att dom jagade oss.
En av oss snubblade.
Det var jag.
Du märkte det inte .
Sen märkte du det.
Men du stannade inte,
Du fortsatte springa.
Fast du visste vad dom skulle göra med mig.
Efter ett tag blev jag fri.
Jag sprang ikapp dig.
Vi tog en genväg.
Trodde de skulle förlora oss i sikte,
Det hände inte.
Dom tog med en genväg som band ihop sig med vår.
De hann ikapp oss.
Plöstligt stod dom där framför oss.
Och vi visste att det var över och vad som väntade oss.
Men åtminstonde fick vi vara tillsammans.