ångan blir damm
beslutat sig för plats
slår sig ner, täcker
upp alla utrymmen

ångan blir damm
inte längre frisk luft
inte längre fri sikt
kan inte längre göra

skulpturer av molnen -
det är de som
formar mig nu, de är
gnagare som

tar bit för bit av min själ
och jag kan bara se på
medan jag blir en del av
dem, aldrig mig själv

igen
ler svagt, slipper
allt ansvar
ingen förväntar sig
något av mig
nu

kan bara koppla av
bara koppla
bara koppla av och
ta det lugnt...