Jag vet inget värre än när en avlägsen åtråvärd stjärna
är på väg att visa sitt sällsynta anlete
och i uppenbarelsens ögonblick
höljs i dunkel av något ogripbart vidunderligt
som ett tätt snår vilket det inte går att se igenom
ett vildvuxet snår som människan
sått fröet till och sedan tappat kontrollen över

Ej bojor av stål ej kärlek eller död
skulle kunna hindra mig från att skåda oändligheten
de väldiga havens blå härlighet
blott detta mäktiga snår
obevekligt likt tiden