Vi är de som bara hör av oss när vi behöver er. Klarar oss rätt bra själv. Självständiga med vidgade vyer. Orkar inte förstå era liv och orkar inte lägga oss i.

Dagarna flyter ihop när vi inte är tillsammans. Endast våra samtal skiljer vad som har varit och vad som är framför oss.

Jag vill beröra människor. Känna en anledning till varför jag andas och hör mitt hjärta slå.

Jag är fast i minnenas television. Ser en frekvens av dig och önskar att jag kunde vakna upp. Stänga av eller byta kanal.

Förstörda låtar vrider min mage i kramper och tar mig tillbaka till vårens ljus och värme. Då vi hade så mycket att längta efter och önska. Alla drömmar släcktes den sommaren.

Snabbt kom hösten. Mörk kall och meningslös. Utan drömmar och förhoppningar. Vad som än finns kvar. Vad som än kommer att hända. Står jag kvar i sommarens bittra smak.