Deras händer är överallt på min kropp, hela tiden.
Dom försvinner aldrig, deras skratt, deras andetag i mitt öra, jag hör deras röster varje gång jag blundar.
Har försökt att tvätta bort dom, slå, skära, bita, riva ut dom ur mig.
Dom vägrar gå, dom vägrar släppa taget.
Hela händelsen spelas upp i min hjärna ibland.
Även fast fyllan höll mig hårt i handen kommer jag ihåg allt, exakt.
Kommer ihåg maktlösheten, hur jag inte kunde röra mig, hur jag vände på mig, försökte säga nej.
Jag ville skrika, ville slå.
Istället, helt förlamad. När dom gick. Somnade jag direkt, utmattad.

Men jag vaknade skammen som aldrig lämnar mig