Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Demon

Det gör ont
jag mår illa.
Vill slå mej fri
fäkta undan nätet
som sakta kväver mej.
Känner att
det sänker sej.
Vad ska jag göra?
Mörker.
Jävla mörker.
Ensam.
Slåss.
Ensam.
Måste bara
ta det
bita i det.
Slicka demonen
smöra
sopa vägen.
Släppa in den
så går den sen
och kommer inte igen.


Fri vers av Amphora
Läst 374 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-10-02 16:07



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En text som känns som en stark längtan efter befrielse och en lika stark lust att bara fördriva allt det där onda som plågar, smärtar, bränner och skär. Det är mörkt, väldigt mörkt, och jag anar en känsla av fångenskap, en (inre?) instängdhet som tycks väldigt svår att bryta sig ur och göra sig fri ifrån. Men kanske måste man emellanåt bita även i det svåra. Slutet av dikten känns i alla fall ganska förlösande. Vägen är sopad och demonen går, förhoppningsvis för att aldrig någonsin återvända, och man kan äntligen leva sitt liv utan att ständigt behöva Kämpa.
2010-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Amphora
Amphora