Den sten som hade skavt på hans häl visade sig inte alls vara en sten utan ett främmande föremål som han aldrig i sitt liv hade beskådat. Han tittade förundrat på det innan han slängde iväg det.

Inkommen rensade han upp bland den post som belamrade hallgolvet. Där låg reklam i stora sjok och där låg också en postorderkatalog med en brett leende kvinna som prydde omslaget.
Det bruna kuvert som skilde sig från mängden höll han på att missa i röran. Med sirliga bokstäver hade hans namn nedtecknats med en linjär precision som han uppfattade som ett uttryck för perfektion. En barnslig nyfikenhet gjorde att han öppnade brevet innan han hunnit ta av sig sina ytterkläder.

Bäste X!

Under de snart tre år som jeg levt tillsammans med den kvinna jag älskar har jag varit lycklig.

(Vad var nu detta?)

Vi har haft ett liv där äktenskapets kuggar tagit i varandra utan att tänka på vart de fört oss.

(Vilket föråldrat språk!)

Det har inte alltid, det får jag medge, varit en dans på rosor men den garantin har vi aldrig kunnat tillskansa oss och därför har det fått gå ändå. Vi har ätit vår mat, vi har umgåtts med våra vänner och vi har odlat våra intressen. Somliga kallar det rutin. Jag väljer att se på det som ett försök att skapa ordning i kaos. Trygghet.

(Han ångar verkligen på!)

När min fru och jag går ut och roar och förströr oss (ja, det händer) så kommer min gamla mamma hit och passar våra två barn. De tycker om varandra och barnen sover alltid tryggt när vi kommer hem. Jag hoppas att du också får uppleva dessa stunder av lycka någon gång...

(Vad vet han?)


Innanför de fyra väggarna var det bara de två men utanför desamma syntes de aldrig tillsammans. Det var underförstått och det var ett oskrivet kontrakt som de båda slaviskt rättat sig efter och skrivit under.
Hon kom in med rosiga kinder. Axellångt, rågblont hår. Förväntan i ögonen.
Rutinerna hade kommit att bli desamma. Omfamning. Undersökande smekningar (som för att känna om något förändrats sedan sist). Han tog hennes svala och bleka fingrar i sina.
Den slitna soffan var ändstationen där de båda nöjt vilade. Vinet de läppjade var rött.

...När jag hörde om detta med kören, eller mer korrekt, när jag hörde att det inte alls var kören...då började saker gå upp för mig.
Det hemska som man inte tillåter sig tro ska hända hade hänt och scenerna som fortfarande spelas upp för mig som en film är alltid de scener som håller mig vaken på nätterna och jag vägrar beskriva dem för dig eftersom du själv sitter på originalet.
Jag har varit arg, hatisk och förbannad. Jag har gråtit mig till sömns.
Hur jag ska gå vidare är min ensak men vidare ska jag. Det har jag bestämt mig för.
Nu ska jag inte ta upp din tid längre.

Hälsningar X


Han lade långsamt ifrån sig brevet. Tittade upp. Såg sig själv i spegeln utan att se. Han tog sig med hasande steg in i köket där han fyllde en kastrull till hälften. Isande kallt vatten. En kopp grönt, tröstande te och sedan?

Det ringde på dörren.