Lägg dig på en stor studsmatta klockan 20:36
en söndag i maj.
Solen är påväg ner.
Strålarna från den ska tränga sig genom skyddsnätet.
Halvbra hörlurar ska spela
den elfte låten på
din favoritindierockgrupps
första album,
allra helst eftersom din anspråkslösa
men funktionella mp3-spelare
lämnades där förra gången den spelades på.
Blunda.
Titta upp mot den blå himlen.
När solen sen verkligen är på gränsen till nästa värdsdel
kommer håren på dina egentligen icke godkänt rakade ben att rysa.
Det börjar bli kallt.
Världen börjar bli verklig igen.
Men då ska du känna att allt blir bra.
För allt blir bra älskling.