Det har gått sakta
jag står mitt bland
alla människor
med hans hand om min arm

Ingen märker
ingen lyssnar
på dom hotfulla
orden han viskar i mitt öra

Hans telefon ringer
han svarar och
pratar med någon

Han lägger på och
säger vi har
åkt fel
vi ska byta tåg

Vi går av på
nästa station
den är öde

Precis innan
dörrarna stängs
jag skriker
allt jag kan

"HJÄLP MIG!!! HAN TÄNKER DÖDA MIG!!!

Greppet om
min arm hårdnar
och jag känner nåt
vasst i ryggen och
jag skriker
och sparkar

Lyckas i all hysteri
trycka in kniven i
hans mage
han hukar
jag springer

Mot trappan
där står en man
och jag skriker igen
"HJÄLP!! HJÄLP!! Ring polisen!! FORT!!"

Tittar bakåt
han går mot mig
tar upp något
ur ryggsäcken
som en gång
var min

Fortsätter springa
ner för trappan
ingen stans att gå

Kurar ihop mig till en boll
väntar på mitt öde...

Vaknar svettig i sängen
en grå lördags morgon