Du tror väl på drömmar,
de tända lampor
i stadiga nätter

Du som vaknar
och darrar
som istappar
tror väl på de suddiga bilder
som bildar scener framför dig

De föser det ljusa
ur det stora
eller när du gråter
som bara himlen gråter
så blir det stora
det hela
en solstråle

Slår sig ner som morgondagg
på ögonlocken
och väcker dig
men händerna knutna
kring allt omkring dig

Du tror väl på allt du glömmer,
som du drömmer
om varje stund
som hjärtat sover

Men du strålar inte som
någon som hoppas
eller någon som tror

Så blinka,
du minsta,
innan du slocknar
för när du har slocknat
så är du borta

Och du drömmer aldrig igen