natt och dag har jag vandrat
vilsen på en enslig strand
en oändlig sträcka, utan början eller slut

står stilla i evighetslånga timmar
stelfrusen, stirrandes ut över havet
vågorna böljar långt där ute
men de når aldrig fram ända hit
dör innan de kommit nära

önskar jag kunde simma
men nu är det för sent
"varför är du så rädd
det är ju bara vatten"

måste skynda nu
innan havet frusit till is
vet inte om jag kan stå kvar
ännu en vinter