de va en start
smått otydligt men endå uppenbart
å jag kan än idag minna mig tillbaks
till den dan de gick från
klass kamrat till du och jag

jag minns precis där vi stod
du tog min hand, jag skratta......du log
du sa vi får se vad som händer, vi provar tycker jag.

å prova de gjorde vi
men en miljon skratt å ännu flera tårar senare
va vi bara två dårar delade
aha de va de här hon menade


vi som hade allt klart
men jag antar att allt var för bra
¨å jag va för glad för å ha dig kvar
för med tiden kommer kval, hat ord och förtal
å nu kommer vi aldrig dela samma grav

men vi hade stunder
vi hade sånna ögonblick som övergick i historia jävligt kvickt
vi hade andetag som frustade i takt vi va oövervinniliga och kände makt
vi gjorde saker vi trodde ingen hade gjort förut
vi pratade å sa samma ord samtidigt vi pratade allsidigt
jag minns hur vi brukade sitta och lyssna och titta på andra par som lät tråkiga
men såhär i efterhand så e inte dom andra paren längre så pjåkiga

att saker går såhär fel de gissar man gärna sällan
nu står vi på olika orter med en dotter mitt i mellan
jag gör mitt bästa och du de samma
å på nått sätt är de vår livlina för att ändå bli gammla
frånskilda med nya respektive men ändå tillsammans

på ett skumt sätt hatar vi varann men delar ändå nya minnen
vi e bittra rivaler i en match där ingen än förlorat och båda vinner
jag har svårt för sånthär mina päron är ju gifta än idag
å dom ville nog samma sak den dan jag skaffa barn
de fela direkt så nu undrar jag ibland vad jag blev av
å jag har hafft dom dar där jag sätt allt som klart
å vissa dar blir allt fruktansvärt underbart

för minoo e ju glad.....
då e jag glad....
minoo, mitt älskade barn....