jag tror mina fingrar ska falla av
om de aldrig får flätas med dina
jag tror själen kan dö utav törst
när kärleken börjar att sina
men hösten har varit så snäll
den värker inte som den annars gör
min blick är tung, som himlen är
här finns det ingenting som stör

en hunger är vaken fast världen är tyst
om natten förstår jag mycket mer
det är därför jag andas när jag blundar
då är det mycket lättare att se

om du vill vara del av mig
får du det så gärna
jag kan visa dig mitt innersta
du är ju del utav min kärna