Regntunga junidagar driver sakta förbi
proletärerna gör sig redo för ännu en dag på det rullande bandet
bandet som likt en stillsam flod sakta flyter förbi, evigt, gränslöst, oändligt
våra blickar säger det som inte uttalas i ord
vi irrar omkring som spindlar fångade under ett glas
och stångas, ivrigt till en början
sedan mera uppgivet, till slut inte alls
vi accepterar apatiskt vår övermäktiga nemesis

Någon har lyckats, många, alltför många, har misslyckats.

Tankarna går till fjärran länder, till sång, skratt och dans,
till en kvinna som står på bryggan
så obeskrivligt skön och fager i sin blotta närvaro
att den största skald inte mäktar skipa henne rättvisa.

Jag fick aldrig lära känna henne, kunde aldrig komma nära
mina dagar försvann vid ett rullande band