Det ryker ur marken och hon är magisk.

Det var då själva fan att värme sprider sig snabbare i kroppen än förakt.

Själva fan att du är kvar i mig och alltid kommer tillbaka.

Fan för kombination av charmtroll och nonchalans. f
fan för breda leendet eller blicken långt där borta.

fan för gammal chokladbit
som du hittar
i botten
av din väska.


Själva fan att lockarna i ditt hår bara gör mig krokigare.

Som rädslan rinner av mig när du sköljer mig med dina ömma ögonkast.

Själva fan

Att

Ditt jeanslår känns som rosenblad under min hand.

Att dina svarta vantar ville hålla i mina prickiga.
På tok för kort stund och faaan.



Du skrämmer upp mig för mördarbarnen i bilen efteråt.
För mörkret som kommer så nära inpå.

För motorstopp och avkörning.

Men

Håller mig om armen när det verkligen behövs.


Blir ditt mjuka jag

och Låter mig hållas.