Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

VÄLSIGNADE FÖNSTER


Definitionen av fönster är byggnad, ljusöppning; även det ramverk med tillhörande glas, som i regel fyller öppningen.

Fönster byggdes från början för syns skull, inte för att se bra ut, utan för att veta vad man såg inne.

Så småningom fick husen andra ljuskällor, och därmed hade fönstren mist den ursprungliga funktionen.

Man kunde ju då egentligen varit utan fönster, men istället kom de - så att säga - mera i blickfånget.
Snickarglädjens snirklade fantasifullhet slog ut i full blom och växte omkring fönsterbågarna som vita, handvirkade spetsar runt stora fönster, spröjsade, runda och trekantiga fönster.
Ja, det där var ju för åtskilliga år sedan förstås.

Men grundläggande för utvecklingen är ständigt de tekniska konstruktionerna. Och som en parallell är den lilla flickans korta uppsats: Före industrialiseringenutförde människorna sina behov för hand, men sedan ångan brutit in i världen blev det en helt annan fart på det hela". Så slut blev det med snickarens handarbete och i stället kom stora, hårda "händer" av stål och kramade det nya materialet: betong.

Mot höjderna bar det. Långt ovan mark, bland molnen skulle man bo . Den enda ljusglimten i den tillvaron blev perspektivfönstret med vida vyer.
Med en guldram omkring glaset hade man "världens" vackraste tavla signerad av Gud Fader själv. Men han var inte tillräckligt känd, varför de flesta hängde tjocka sammetsgardiner för fönstren och placerade istället ett liknande, men mera känt verk på motsatta väggen.

Där satt man nu och önskade sig tillbaka till naturen och mångens dröm att få komma ner på jorden förverkligades.

Därnere byggde man små rara hus med ingröpta "gluggar" i kompakta tegelväggar. Av de knappt synliga sårytorna som återstod, av det som en gång kallades fönster, kunde ingen värme sippra ut och ingen kyla släppas in. För att inte kvävas av brist på syre tvingades människorna gå ut emellanåt för att hämta luft.

Medan solen lyste med sin frånvaro på taken och snålblåsten smög runt husknutarna möglade de flesta idèerna, och kvar i dag finns bara fönstren - den enda ljuskällan för alltför många.




Prosa av Kristina E.Bohlin
Läst 159 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-11-25 21:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kristina E.Bohlin