när man en måndagnatt sakta börjar säga hejdå till den bästa personen man träffat i hela sitt liv. när man under natten ser de vackraste tårarna rinna från mänskliga ögon och när man på tisdagen säger hejdå, på riktigt.
när man gråter lite till, när man kramas men blir äcklad. när resten av dagarna består av ja man vet inte, är man vaken hela tiden eller sover man hela tiden
när ingen har dött men man tänder begravningsljus för att I HELVETE det känns så.
när man känner allt i hela världen på en gång men är endå för tom för att leva.
man undrar varför klädde jag av mig allt framför honom och varför kände jag allt och han inget.
när man aldrig någonsin har funnit killar eller tjejer intressanta och man sen råkar stå mittemot den mest fantastiska och sedan ligger man där utan att veta vad klockan är eller vad det är för dag eller om man har sovit och precis allt är borta

farväl, igen