Hon står över dess kant, betraktar världens från dess sandglas. Dessa korn som snart tar sitt slut. Tid läker alla sår, men tiden räcker inte till. Hon står vid världens slut, dess center av hennes sår. Alla dessa tårar förblir som ett hav, dess sköra kropp flyter ovan. Hon lever vidare i dess värld, väntar på hans hjälpande hand.