högresta skuggor vakar över hopkrupen liten
krake, skendöd för världen men levandegjord
av eldens flammande ljusspel över stenväggar
kalla, karga, fuktiga -tysta

bara elden lever här, bara elden andas, dansar
till ljudet av sitt eget knaster i eviglånga nätter


På avstånd tindrar tusen frusna små stjärnor
som smycken slungade ut i mörkret, en gåva
måhända till väktaren av det vakande heliga