Jag är som en liten parasit som så förtvivlat klämmer mig fast på din kropp. Jag är så rädd för att bli lämnad ensam på mina villkor. Förlåt om jag är efterhängsam. Vill bara känna en tillhörighet som är så olik alla andras. Mina känslor för dig är väldigt komplicerade. Jag vill bara tillbringa varenda vaken minut med dig. Egentligen är det inte alls komplicerat. Jag vill bara ligga där tätt tätt vid dig och känna din kroppsvärme. Det är allt jag ber om. Det är därför jag tänker på dig så mycket. Inte för någa känslor. Bara för att få känna mig skyddad av ett par grova överarmar och ett tröstande adamsäpple som återigen berättar att jag inte alls är värdelös. Det är då jag ler. Det är då jag tittar upp och borrar mitt huvud ännu längre in mot din värme. Okomplicerat. Jag behöver värme mer än något annat just nu. Jag behöver någon som håller mina händer när jag glömt vantarna hemma och jag behöver någon som håller mig upp när västra hamnen stormar.
Jag vill ha dig mer än något. Men jag vill bara ha din värme och tröstande ord.