slå mig blodig
hugg mig
och förstör mig

du förstår ju inte,
jag ligger redan

så långt ner
begravd

i mig egen tysta sal
med blommor blod och blad
står det en flicka
med sin dricka, på ett fat.

hon har stickor,
i sina ben.
och hon har taggar,
och inget sken.

hon är smutsig och slagen,
så tillbakadragen.

i min sal är det så tyst,
du får inte säga ett knyst.

i min sal är det så kyligt.

i mitt huvud är det kaos,
knivar kastas, och det blöder.
i min hjärna, är någonting fel.
en liten kniv, gjorde mig skev.

kan inte tänka
kan inte se,
kan inte leva
kan inte be.
kan inte roas
kan inte dansa
kan inte leka
kan inte flamsa

kan bara gå
och gå och gå
och du får hjälpa mig
om jag ska stå

men som dom sa
så är det borta
och nu är jag,
en smutsig råttta

och jag kan aldrig bli igen,
det jag velat, sen jag var fem.

och jag kan aldrig mera le,
för jag kan inte längre se

vad som är roligt, och som är bra.
och som är nyttigt, och gör en glad.

kan bara mumla,
kan titta ner,
vill ju inte,
att någon ser.
mina ögon
är så borta.
var är jag.
eller vem är det.

kan bara skaka,
och ta ett bloss
du ska väll smaka?
det är ju gott.

går med skuggor
längst vägen hem
och jag blir aldrig
mig själv igen.