jag tror på kärlek.
jag tror på hjärtats ord,
jag tror på han där uppe i bland.
Även om jag ibland inte gör det.
Tänder ett ljus och låter det brinna
låter aldrig hoppet försvinna.....
snölekar och islekar,
mysiga stunder inomhus i juletid.
snart ljusnar det upp igen
från mörkret där ute.
snart så är det varmt och soligt
och blommorna och fågelkvitter
åter utanför fönstret ,
visst är det kärlek.
rosorna kommer upp igen och slår knopp
som i mitt bröst av kärlek slår knopp.
och hett och varmt i hela min kropp
och allt är på topp.
Kärleksvännen kan ju försvinna.
Men kärleken kan ingen r¨å över ,
den har sin egen lilla väg.
Man står där hellt pall av förvåning,
när hjärtat hoppar klappar dunkar
och kroppen blir aldeles varm
och blossande röd på toppen.
man kan stå där
och se in i de vackraste ögonen
och bli helt stel
kan inte få fram nått att säga.
röda förlägenheten
avslöjar ens förlägenhet.
när kärleken kommer ,
utan förberedelse.
så drunknar man i ögonen ,
får inte fram ett ord.
som att tro på han där uppe,
tron jag har till han
och att kärleken är nått han sänder
som blixtrar ner mot oss
oskyddad mot intrång
och gör oss förblindad kär
även om kärleken
kan bete sig grymt.
och kan vara elakt
och tillomed skadligt.
den kan vara
helt underbart härlig
varm känslofylld ,
gör ont att vara ifrån.
veta var den är.
vad den gör,
om den har sänt kärlekes signaler,
mot en annan väg.
så är kärleken
en sak som du har med dig
hela livet till din själ slocknar.
Tron kärleken
och hoppet är nått som sviker sisst.
Ja tror på han där uppe ,
ser upp åt himmlen och säger ;
-du skänkte kärleks signaler just nu.